Igår lyfte jag bort vintertäcket från CeCeila. Bir härligt att snart få segla och njuta av stunder i skärgården.
 |
| Redo för tvagning |
CeCeila har seglats av mig i 10 somrar och det är många oförglömliga stunder som förverkligats via denna segelbåt. Inläggets rubrik syftar till en låt av Darin (lyssna på den här: Youtube) som jag hörde på radion idag. Musikstycket gjorde att minnen berörde och tankarna flög iväg. Tankarna blev så viktiga för mig att jag ansåg dem värda att publiceras. Jag antar att många med mig har minnen från barndomens "eviga" somrar.
Min barndoms somrar har några saker som lyser starkast. Tiden vid Prästgrundet där mina kusiner ofta fanns samt villagrannen Jens. Båtar, bad och ljusa nätter. Härligt. I hemmakvarteret fanns bästa kompisen Anton. Våra fria lekar i Östanlidskogarna kommer jag ihåg med glädje. Jag är tacksam över att ha fått möjligheten att bo så nära naturen som vi gjorde i stadsdelen Sveden. När vi växte upp och blev tonåringar var vi kanske mindre i skogen. Tiden spenderades i stället i friidrottens tecken. Otaliga träningspass i hallar, salar och på vägar svetsade samman ett fantastiskt brokigt gäng. Det fanns plats för alla. Sommaren var tävlingarnas tid och i och med dem följde resande land och rike runt.
Min son är nu 8 år och jag gjuter formar han kan stöpa sina minnen i. Här återknyter jag till CeCeila. Sonen har alltid seglat och hans minnen kommer antagligen att finnas kopplade till de dokumenterade färderna i denna blogg. Han har delat 6 av 8 färder till "andra sidan" och när jag under vårvintern pejlade intresset för segling till sommaren var det självklart för honom att segla i Svenska vatten även kommande sommar.
 |
| 2008, ankarviken på Ulvön. Läggdags för småfolket men sonen "diskuterar" med en svensk herre i båten bredvid. |
Min kära seglarvän upplevde barndomens somrar på en lång köl vid Höga Kusten. Efter en paus på dryga 20 år återupplever hon det igen. Mycket är annorlunda men någon likhet med barndomens sommarminnen finns säkert.
Att semestersegla är viktigt. Vi njuter av stunden och stunderna lever i våra minnen. Något i oss vill uppleva de fina minnena igen. Men ibland känner jag att allt är upplevt som går att uppleva här nära och i och med det kommer tankar om det överhuvudtaget är värt att ha kvar CeCeila. Borde något annat få ta vid?
Det var en sommar som aldrig tog slut
För vi levde varenda minut
Ta mig tillbaka
Till när allting var så stort
Ta mig tillbaka
Till innan allt redan var gjort
Man fick vänta
Man fick längta
När tiden var så lång
Ta mig tillbaka
Till dem stunder jag vill känna igen
Sen har du även utsatts för ett test. Bloggen mest lästa inlägg hittills var det med rubriken "Ensam i Bönhamn", jag gissar att rubriksättningen har en viss betydelse för antalet sidöppningar :)
